Att leva på våning 12

Det tar 100 sekunder att gå ned till fruktkorgen i hyggligt tempo.
Det tar 145 sekunder att gå upp igen med en apelsin i högra handen, i avtagande tempo.

Fokker 50 forever

Fokker 50. Kan det bli bättre? Tillhör ni dem som någonsin kört en gammal diesel Pegga? Årsmodell sjuttio…någonting… Om man som nybliven körkortsinnehavare ville ’spinna loss’ med en sådan var man tvungen att leta upp is, våldvarva motorn med kopplingen nedtryckt och tvärsläppa. Då fungerade det. Ibland. Det är samma känsla man får i en Fokker 50. Ut på startbanan. Bromsa fast. Maxvarva. Tvärsläpp. Å så hoppas vi.

Ljudet stämmer också ganska väl överens med Peggan. Alldeles för högt. Svårt att lyssna på något annat än motorljudet. Och många konstiga ljud som man inte vet varför dom uppstår. Men som man ändå på nåt sätt tror hör till paketet.

Sedan kunde Peggan kränga lite oplanerat. (Inte mycket dämpare kvar). Nästan hamna i självsvängning om förutsättningarna var optimala. Om man prickade fel gupp i fel läge. Fokkern beter sig likadant. Är det en luftgrop strax norr om Lövånger kan det få följdverkningar i form av instabilitet å oförklarliga ljud ända till Östhammar.

Se’n fick man inte ha brådis. 110 väg? Blahi blaha. Inte ens medvind och utförsbacke kunde åstadkomma tresiffrigt. Samma känsla där. Det ett vanligt flygplan behöver 55 minuter för att åstadkomma i motvind gör Fokkern på 80 minuter. Om det är medvind och utförsbacke.

Men Peggan gick å gick. Fokkern likaså. Så det är bara fortsätta tjänsteresandet, luta sig tillbaka, stoppa i öronproppar och blunda. Hoppas att man kommer upp. Kanske låtsas att man åker berg å dalbana…eller nå’t annat med jämförbar komfort. Ner kommer man alltid.

Utsikt?

Det är mycket snack om nytt kontor i Skellefteå. Om den fantastiska miljön. Lite känsla av att man får gå från koja till slott? Å det bloggas om utsikten! Visst är miljö viktig. Utsikt likaså. Men i Växjö behöver man inte flytta för att hitta miljöer av klass. Det är bara att gå utanför dörren. Högskolans härliga grönområden ligger utanför fönstret. Å med någon minuts bensträckare (ok…benen bör kanske gå några steg) är det enda som krävs för att nå både vacker sjöutsikt och slott! Hur mycket måste Skellefteåborna sträcka på sig för att se något liknande? Ni på våning 12 eller 13? Ställer er på kontorsstolarna…det räcker nog inte ändå. Nä…slå den utsikten om ni kan! :)

Consultec mot nya höjder = nya utmaningar

Vi kan snabbt konstatera att vi har hamnat i väldigt trevliga lokaler. Utsikten är fantastiskt och doften av nytt, fräscht och nymålat gör sig påmind överallt. Vissa saknar vägar fortfarande… men hellre det än att sakna farstu. Men nog med lovorden, över till den verkliga utmaningen; morgonkoppen.

När jag kommer till Consultec på morgonen så är kaffeautomaten bland det första jag ser när jag kommer in i byggnaden. Däremot så befinner sig min kaffekopp 12 våningar upp, ca 35 meter, skulle jag gissa, närmare rymden än jag. Hur löser jag detta? Ska jag åka ytterligare sammanlagt 24 våningar bara för att hämta min kopp? Ska jag ta koppen med mig ner på kvällen och ställa den på ett strategiskt ställe? Ska jag hälla kaffet i mina kupade händer och skynda mig upp för att släppa ned det i min kopp (hur ska jag då lyckas med att trycka på kapparna i hissen?) Ska vi ha en turordningslista där nån kommer tidigare varje morgon för att samla in alla koppar på våning 12 för att åka ned med dem? Ska jag ringa växeln och fråga vem som är på plats, ringa denne och be densamme skicka ned min kopp med hissen? Tänk då om nån pensionär ppå nån av våningarna emellan kliver in i hissen, ser min kopp, tycker den är fin och ”lånar” den?

Jag vet vad ni tänker. Ta en plastmugg. Ja…jag gjorde det idag. Men för er som inte har en personlig kopp så kan jag berätta att det känns inget vidare. Jag vet inte vad som är viktigast, muggen eller innehållet.

Ha en bra dag!

// Janne

"Konferens"

Back Office har varit på konferens i huvudstaden. Men frågan är om det kan kallas konferens? Av bilderna att döma har de mest varit på sightseeing, ätit mat på restaurang och roat sig med sång och dans ;-) Men trevligt har det hur som helst varit! =)

Bilder från flytten

Där nere satt vi tidigare

Här satt Sven-Erik, Mats, Conny och Bert för bara några dagar sedan
Den sista eftersläntraren

Den första inflyttade

Chefsakvariet

Extreme Office Makeover

Oj oj oj, hur ska detta sluta?! Enligt rykten pågår det febril aktivitet på våning 12 just nu. Samtidigt som man bygger i ena hörnet, så städar man i det andra hörnet, och målar i det tredje hörnet... Det verkar inte heller som att Mats har alla väggar på plats i sitt rum. Och i morgon ska möblerna börja flyttas in. Hm. Går det att ta reklampaus, precis som på TV?

Men förhoppningsvis slutar allt lyckligt. Precis som på TV. Jag ser framför mig en stor skärmvägg som skymmer den första hissnande synen av kontoret, och samtidigt som den väl skjuts bort så står byggledaren med en megafon och skriker "move that screen!!!" och hela Consultec-kontoret jublar, och tårnarna rinner av lycka. Väl på den första rundvandringen så har alla fått det där perfekta rummet som de längtat efter med egna espressomaskiner, designade datorer med matchande högtalare, stolar värda kungligheter och bord gjorda av guld. Vad säger man? "Våning 12 here we come!..."

David å Goliat?

USA å Falklandsöarna? David å Goliat? Helan och Halvan? Fyrtornet å Släpvagnen? Fridolf å Selma? Werner å Antos! Exemplen på ’stor och liten’ har varit många och mer eller mindre viktiga genom världshistorien.

Nu har vi på Consultec vårt eget exempel. Malte å nye kontorspolaren Yashar!! Ännu ett lysande ett exempel på hur stor och liten kan samexistera i symbios. Utan strider. Utan problem. I totalt samförstånd, samarbetsanda och fullständigt lugn. I vart fall så länge som Yashar (av rasen Saluki, mankhöjd ~70 cm) gör exakt som Malte (av rasen ’ettrig dvärgpiggelin’, mankhöjd; ~7 cm) vill! Annars kan det stöka till sig…en aning…för stackars Yashar :) Kolla hur beundrande Yashar betraktar sin polare Malte…

TRYGGVE still going strong!

Var det någon som hade lite att göra i lördags kväll? Softade framför TV’n? Råkade sappa förbi ’Var fan är min revy’? Nope….den är inte alls lika bra som ifjol. Så ni missade inget. Uggla är nedtonad och allt känns mycket mer producerat. Synd. För det var lite småkul med förra årets jakt på ett band.

Men om ni sappade förbi…såg ni vem som var mé? TRYGGVE!!! Mr TenWin!! Vår gamle gitarrhjälte. Våran listetta. Mannen som slagit sönder fler guror än självaste Hendrix (?)! Missade ni det? I så fall finns det på SVT PLAY. Tid Över? Kika här: http://svtplay.se/t/108012/var_fan_ar_min_revy

En dryg en

Det här är vår katt. Eller åtminstonde en av dem. Just denna tvivlar jag på att det verkligen är en katt. Han är väldigt fin……på långt håll. När man lär känna honom inser man snabbt att han är nonchalant, dryg, lyssnar inte på tilltal, slår vår andra katt (som är 16 år äldre och nära ett nervsammanbrott). Han biter mig i fötterna kl 04.00 på morgonen, då är han rastlös. Han flyttar aldrig på sig, han sätter sig alltid mitt i dörröppningen, han lägger sig alltid mitt i soffan. Det låter som om han har träskor på sig när han klampar omkring i trappan på nätterna.
Jag tycker bilder är så bra, den här visar hans attityd.

/Janne Engblom

Årets första. Men inte sista!

Vi har fått bildbevis på årets första glass som intogs på kajkanten i Gbg. Och med tanke på vilken solbränna Larssa har så förstår ni att det har varit vackert väder under påsk ;-)

Mot nya höjder

Nästa vecka är det dags för det första flyttlasset. Under påskhelgen har golven slipats och lackats. Och trots att interiören fortfarande har några mindre skönhetsfel så börjar vi med att fylla våning 12 till bristningsgränsen. Fastec har redan hunnit flytta in i de nya lokalerna som syns i förgrunden. Väldigt fina lokaler för övrigt!

Glad påsk!

En chans att kasta

Nu börjar det dra ihop sig. Flytten är nära. Igår fick fyra stycken flytta i förväg för att väggarna skulle rivas. Det är surrigt, stökigt, lite jobbigt… men samtidigt aningens kul. För nu är det nära. Förutom de fyra som flyttat så packar de flesta. Å röjer. För det är inte bara flyttlådor som staplas. Ut kommer också bra-att-ha-saker. Å nostalgiprylar…minnen. I högar. Saker som konverteras till skräp. För det är inte bara en flytt. Det är en utmärkt chans att kasta bort saker. Röja. Bland gamla minnen.

Förpassad till källaren

Efter 5 månader på consultec så var det dags att flytta ned i källaren. Man sitter vägg i vägg med P-huset. Om ni har sett ”Office Space” så vet ni vad det innebär. Snart upphör lönebeskeden att komma och mitt passerkort att fungera. Rasterna för övriga företaget tidigareläggs för alla utan att jag blir informerad. På nästa firmafest så blir jag ombedd att stå i garderoben.

Men jag klagar inte. Jag kan skryta med att jag har det största kontoret på Consultec iaf. Jag har 5 meter till kaffeautomaten lika långt till köket. Mina kollegor kommer jag att hålla kontakten med genom mail och bloggen. Fredagsfikat får jag kanske ta del av genom att nån skickar ned en bulle med hissen. Ryktet säger också att när det är klart på våning 12 och 13 är det dags för nästan alla att flytta upp…utom jag. Jag blir kvar här nere för att hålla koll på när bilen med pappersåtervinning kommer.

Men jag och mina nyvunna rumskollegor tänker ta tillfället i akt och anpassa omständigheterna efter oss. Vi är inga offer, vi skapar själva våra tillfällen och vår ordning. Så hädan efter gäller; Vi kommer att sätta upp lås (med fjärrstyrning från våra bord) på vårt rum och en porttelefon utanför. Vi kommer att tejpa igen glasskivan på vår dörr och montera en kamera utanför. Använd porttelefonen om ni vill ansöka om audience hos oss. Allt vi skriver ut kommer vi att be er ta med ned på fikat/lunch.

/Janne

När en blir tu!

Han smög iväg och gifte sig utan någons vetskap, men självklart skulle han ändå få sin bröllopspresent! Så på torsdagens eftermiddagsfika överraskades Hans med tårta och en liten present. Vi på Consultec vill återigen önska ett stort grattis till Hans med familj! På bilden syns också Johan som snällt väntar på sin tur att få ta del av den goda tårtan.

Ny strategi?

Consultec har som strategi att renodla produktfloran. Gå mot färre produkter. Gemensamma produkter mellan olika kundgrupper. Men vad är detta? Tidigare nyhetsbrev har pekat på något annat. Helt annat. Har den tidigare satsningen havererat? Eller är det en insiderhärva? En gerillaattack från de egna? Eller kan det vara så enkelt att det handlar om en helt ny strategi?

Världens bästa liveband

De blev presenterade som VÄRLDENS bästa liveband när de spelade på Letterman Show. Det är stort. Svenska The Hives spelade på Umeå Open helgen som var. Jossan och Emelie var på plats och recenserar det som; "det bästa de sett någonsin!" Om du gillar dem? Kolla in! The Hives - Tick Tick Boom

Den som gör skillnad

Så dök den upp. Från ingenstans. Helt oväntat. Den där som gör en skillnad. Den där som gör att det finns hopp. Mitt ibland allt det gråa. På vår egen parkering. En alldeles…alldeles fantastiskt ren…SAAB såklart!

Vanvård?

Inget glänsande crome. Ingen lack man kan spegla sig i. Bara grått, grått, grått… Vanvårdat? Njae….knappast. Bara en vanlig dag i saltets och vårvinterns norrland. För de flesta av dessa pärlor än nog nytvättade. Det är bara att ägarna varit ut en sväng på lunchen! Eller? :)