Fokker 50. Kan det bli bättre? Tillhör ni dem som någonsin kört en gammal diesel Pegga? Årsmodell sjuttio…någonting… Om man som nybliven körkortsinnehavare ville ’spinna loss’ med en sådan var man tvungen att leta upp is, våldvarva motorn med kopplingen nedtryckt och tvärsläppa. Då fungerade det. Ibland. Det är samma känsla man får i en Fokker 50. Ut på startbanan. Bromsa fast. Maxvarva. Tvärsläpp. Å så hoppas vi.
Ljudet stämmer också ganska väl överens med Peggan. Alldeles för högt. Svårt att lyssna på något annat än motorljudet. Och många konstiga ljud som man inte vet varför dom uppstår. Men som man ändå på nåt sätt tror hör till paketet.
Sedan kunde Peggan kränga lite oplanerat. (Inte mycket dämpare kvar). Nästan hamna i självsvängning om förutsättningarna var optimala. Om man prickade fel gupp i fel läge. Fokkern beter sig likadant. Är det en luftgrop strax norr om Lövånger kan det få följdverkningar i form av instabilitet å oförklarliga ljud ända till Östhammar.
Se’n fick man inte ha brådis. 110 väg? Blahi blaha. Inte ens medvind och utförsbacke kunde åstadkomma tresiffrigt. Samma känsla där. Det ett vanligt flygplan behöver 55 minuter för att åstadkomma i motvind gör Fokkern på 80 minuter. Om det är medvind och utförsbacke.
Men Peggan gick å gick. Fokkern likaså. Så det är bara fortsätta tjänsteresandet, luta sig tillbaka, stoppa i öronproppar och blunda. Hoppas att man kommer upp. Kanske låtsas att man åker berg å dalbana…eller nå’t annat med jämförbar komfort. Ner kommer man alltid.
Ljudet stämmer också ganska väl överens med Peggan. Alldeles för högt. Svårt att lyssna på något annat än motorljudet. Och många konstiga ljud som man inte vet varför dom uppstår. Men som man ändå på nåt sätt tror hör till paketet.
Sedan kunde Peggan kränga lite oplanerat. (Inte mycket dämpare kvar). Nästan hamna i självsvängning om förutsättningarna var optimala. Om man prickade fel gupp i fel läge. Fokkern beter sig likadant. Är det en luftgrop strax norr om Lövånger kan det få följdverkningar i form av instabilitet å oförklarliga ljud ända till Östhammar.
Se’n fick man inte ha brådis. 110 väg? Blahi blaha. Inte ens medvind och utförsbacke kunde åstadkomma tresiffrigt. Samma känsla där. Det ett vanligt flygplan behöver 55 minuter för att åstadkomma i motvind gör Fokkern på 80 minuter. Om det är medvind och utförsbacke.
Men Peggan gick å gick. Fokkern likaså. Så det är bara fortsätta tjänsteresandet, luta sig tillbaka, stoppa i öronproppar och blunda. Hoppas att man kommer upp. Kanske låtsas att man åker berg å dalbana…eller nå’t annat med jämförbar komfort. Ner kommer man alltid.
Kan bara instämma i ovanstående, En Pegga bara går å går, inte så fort bara.
SvaraRaderaMB for ever
MD80 och Boeing 727 4ever! :)
SvaraRaderaFör mig som är så attans flygrädd så HATAR jag Fokker. Tacka vet jag MD!!!/Kicki
SvaraRadera