Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jag hade en plan för söndagens tjejmil – jag skulle värma upp 15 minuter, gå på toa och sedan ställa mig i ledet 10 minuter innan start, springa så bra jag kunde och sedan fira på kvällen…

Fick PANIK när jag såg att köerna till toaletterna var flera hundra meter så jag fick ställa mig direkt i kö. Sedan blev det samma HETS kring startfållan och för att vara säker på att få plats i grupp 2 som var avsedd för löpare som skulle springa under 55 minuter så ställde jag mig där direkt, 30 minuter innan start och utan att värma upp. Det var varmt och härligt och stämningen var på topp bland de 22 000 startande. Så skulle startgrupp 2 få gå fram till starten MEN min startgrupp rörde sig inte – jag hade ställt mig i startgrupp 3… Gick super bra de första 3-4 kilometrarna MEN sedan var jag ikapp den stora massan och kryssandet och tassandet upp och mer på kanterna började samtidigt som jag var ganska trött. Alltså – ingen rygg att hänga fast i – tvärtom!

Kom dock i mål på 47.33 (plats 401) och kände mig mycket nöjd och glad. Åt och drack allt som de bjöd på i mål och åkte sedan hem för att duscha innan jag skulle hem till en kompis och sedan sätta igång med själva firandet (Firandet hade blivit det viktigaste eftersom min träningskompis blivit vrålförkyld och inte kunde springa men ändå frisk nog att fira). MEN - väl hemma satte magen stopp för allt firande genom att vägra stabilisera sig och det blev soffan hela kvällen för mig…

Revansch nästa år… någon som hänger med?!